Tua Dahlgren Skidåkare

    Tua Dahlgren Skidåkare

    previous arrow
    next arrow
    Slider

    För någon helg sedan åkte jag min sista Scandic cup i livet. Tävlingarna gick i Ö-vik och startade på fredagen med en prolog på 3.3 kilometer. Jag har säkert nämnt det tidigare men det är en svår distans eftersom den ligger lite mellan sprint och våra vanliga distanser. I år har jag dock fått träna mer på den sträckan pga flera stafetter. Banan startade uppför och var stigande ungefär halva vägen. På toppen vände man tillbaka och sedan var det mest lätt åkning och nerför in till mål. Första halvan gick bra men på det lättare partierna tappade jag en hel del och jag kände i efterhand att jag skulle ha lagt upp loppet lite annorlunda för att kunna trycka på mer mot slutet.

    Prologen låg till grund för en klassisk jaktstart lördagen där vi, precis som på fredagen startade sent eftersom seniorerna var först ut. Känslan under tävlingen var inget vidare, jag kände mig mest spänd och kunde inte åka ut som jag ville. Hade en fart men hängde inte med i fartökningar och det är så tråkigt att ha sådana dagar.. Efter nedvärmning, dusch och lite mat så hade jag släppt dagens lopp och vi packade ihop i väskorna i villan där vi hade bott och flyttade ner till Scandic hotell sista natten för att bo med de andra J/H åkarna inför söndagen då det var dags för distriktsstafett.

    Jag, Tilde och Stine-Lise skulle gå tillsammans i förstalaget för Jämtland Härjedalen. Det var ca 35 lag med och vi hade nästan högst nummer av alla på nummerlappen vilket betyder att vi stod längst bak i starten. Tilde gjorde ändå ett bra jobb på förstasträckan och lyckades ta sig fram och plocka en hel del placeringar, hon växlade sedan till Stine-Lise som även hon gjorde ett bra lopp. Småland och Dalarna ledde efter förstasträckan och hade en lucka ner till nästa klunga på ca 15 sekunder eller något sånt. Jag gick ut som 3a (4a egentligen men Småland hade bara två åkare så dom klev av efter andrasträckan). Jag kände mig pigg och fick en bra resa i börja i ryggen på Linn. Vi tränar ju tillsammans på skolan och därför vet vi om varandras styrkor vilket gjorde att båda två höll koll på varandra i loppet. Linn ville inte att jag skulle gå i sista backen eftersom hon tycker att jag brukar kunna vara starkare på treans växel uppför och jag ville absolut inte ha med Linn på toppen eftersom jag vet hur duktig hon är att verkligen jobba i lättare partier. Därför testade jag att gå ifrån tidigare och på toppen hade jag fått en liten lucka vilket kändes väldigt viktigt. Vi hade också börja se Dalarnas lag framför vilket var extra sparrande. I nerförsbacken kom jag ikapp och vi kunde åka med varandra hela vägen ner men jag vågade inte slappna av på något sätt eftersom Linn och Maja inte var långt borta. Jag och Tilda (som åkte för Dalarna) kom in tillsammans på upploppet, det blev en supertight spurt och jag lyckades vinna den med minsta möjliga marginal, målfotot fick avgöra. Det var så skönt att få avsluta helgen med en bra känsla i kroppen och kul att få vinna en spurt!

    Väl hemma har jag haft lite tyngre dagar, har varit väldigt trött och seg. Troligen sliten efter mycket stora tävlingar på sista tiden och i helgen drog jag på mig en förkylning som tyvärr stoppar mig från att tävla i SM i Skellefteå i veckan. Väldigt trist men också svårt att göra något åt det. Nu ska jag bara ta några dagar med vila, mat, återhämtning och förhoppningsvis mycket plugg. Ser fram emot att bli frisk för vårskidåkning och sista tävlingarna för säsongen.

     

    Förra veckan hade vi lov från skolan och jag fyllde nästan hela ledigheten med tävlingar. Första helgen bar det av till Steinkjer för att åka JNM där, alltså norska juniormästerskapet. Det var kul att få lite nytt motstånd och se hur deras arrangemang går till.

    Två distanser var vad som skulle avverkas och jag startade i en klass med över 100 åkare, mer än dubbelt så mycket av vad vi brukar vara här hemma i Sverige! Loppet på fredagen var den 15 km klassiskt med individuell start, en tävlingsform som jag faktiskt aldrig har kört förut. Har åkt 15 km men då har det alltid varit masstart så det här var nått nytt där man själv fick försöka hitta den rätta stabila farten för att orka. Tycker det var ett helt ok lopp, ingen superkänsla men ändå bra att få den erfarenheten att testa en distans som troligen kommer bli lite mer vanlig när jag blir senior nästa säsong. Dagen efter var det en 5a i skate vilket skulle blir kul men tyvärr var kroppen inte riktigt med, kände mig mest stum och hade tunga lår så det blev ganska slitigt. Man märker verkligen vilken otrolig bredd Norge har med många duktiga skidåkare. Hemma i Sverige finns det en väldigt bra topp i min klass men vi är väldigt mycket färre totalt. Även fast kroppen inte kändes på topp så ångrar jag inte att jag åkte, det var bra med lite förändring. 

    Det blev inte många dagar hemma innan det var dags att åka iväg på nästa tävling, denna gång till Hallby som ligger vid Jönköping. Vi flög ner till Göteborg där vallabussen stod och sedan körde pappa sista biten. Det var dags för JSM-veckan och 4 tävlingsdagar. 15 km klassiskt, klassisk sprint, 5 km skate och stafett. 

    Första tävlingsdagen var masstart och alltså 15 km i klassisk stil. Jag hade fina skidor och en kropp som svarade helt okej. Kunde gå på en stabil nivå och tyckte att tekniken kändes helt okej men tyckte att jag inte riktigt hade den sista växeln som krävdes för dagen. Frida var helt överlägsen i tävlingen (och resten av veckan) men sen var vi ganska många som åkte rätt jämnt. 

    Andra tävlingen var sprint och den hade jag verkligen sett fram emot. Blev trea i prologen med en bra känsla, speciellt saxningen kändes bättre än den gjort tidigare vilket var tur då banan hade en lång saxbacke. Banorna var överlag ganska knixiga. Det är inte så ofta som jag tävlar nedanför Dalarna men det var kul att se nått nytt. Kvarten och semin gick bra men väl i final föll jag och tappade helt chansen för någon bättre placering. Det är väl aldrig bra att ramla men nu lyckades det vara nere i en svacka där jag tappade all fart från nerförsbacken och fick starta om helt för uppförsbacken som kom efter. De andra försvann snabbt.. Var väldigt ledsen och besviken efteråt, fall händer men det är så sjukt frustrerande. Får ta med mig en bra känsla fram till finalen. 

    Fredagen var vilodag från tävling så vi åkte en kortis skidor på förmiddagen och sedan var in till stan en sväng för att kolla runt och äta lunch. Blev en ganska lugn dag vilket var skönt, jag behövde ladda om lite grann.

    5 km skate var den sista individuella tävlingen och jag tyckte det var en väldigt rolig bana att åka skate på, samma som den klassiska fast lite kortare. Den knixiga terrängen passade lite bättre för skate tycker jag och det blev ett kul lopp. Första varvet var bra sen tappade jag lite på andra vilket var synd för vår klass var otroligt jämn som så många gånger tidigare. Jag slutade 6:a med endast 12-13 sekunder upp till 2:a platsen. Däremellan var det bara nån sekund mellan varje åkare. Surt att vara nära, hade hoppats haft den sista energin i kroppen också.

    Sista dagen var stafetten, min första med Offerdal. Jag, Tilde Bångman och Maria Novak skulle åka tillsammans vilket var superkul! Maria kom ner på fredagen och körde lördagens distans men också förstasträckan för vårt lag och oj vad bra hon gjorde det!! Superstark körning hela vägen för att sedan växla som 4:a till mig som skulle gå andrasträckan. Jag hade bra känsla speciellt i början av loppet och lyckades plocka in placeringarna framför mig och få lucka. I sista backen var det stumma ben men försökte trycka på för att ge Tilde ett bra utgångsläge inför sista sträckan. Hon fick tillslut 23 sekunder som hon lyckades hålla och när hon gled över mållinjen var det som första lag! Offerdal tog JSM-guld i stafett!! Sååå kul och vi var så glada!! Alla gjorde verkligen sitt bästa och det räckte hela vägen. Häftigt!! Min sista JSM-tävling och mitt första JSM-guld, väldigt kul att få ta det med snabba klubbisar! 

    Onsdag morgon gjorde jag sista förberedelserna här hemma inför Scandic cup som skulle gå i Ulricehamn några dagar senare. Efter lunch satte jag och pappa oss i vallabussen och åkte ner till Falun för att sova där under natten. Vi delade upp resan för att det inte skulle bli så himla långt på bara en dag och torsdag kväll var vi äntligen framme. Planen var att testa banor på fredagen inför helgens sprint och 10 km skate. Det var dock en plan vi fick stryka ganska snabbt. Jag fick nämligen ett samtal från Schweiz på kvällen där JVM var inne på sina sista dagar. Tre tjejer i laget hade blivit sjuka och därför fanns inte möjligheterna till ett helt lag för stafetten på lördagen. Ingenting kunde bestämmas på kvällen men de förklarade att om jag ville så skulle det kunna bli resa ner till Schweiz under fredagen. 8.00 nästa morgon ringde dem upp igen och 10 minuter senare satt jag och pappa i bilen på väg till Landvetter. De bokas biljetter, jag fick lov att fixa provosoriskt pass och vi packade om skidor. Jag skulle flyga till Stockholm för att sedan byta och åka vidare till Zürich. Det första planen var dock försenat så väl i Stockholm fick jag ta transferbuss mellan terminalerna och hann precis boarda innan skylten med "Gate closed" kom upp. Flyget gick bara några minuter senare och jag tänkte att det var helt omöjligt att mina skidorna hade hunnit flyttats över under den korta tiden.

    Väl i Zürich fick jag vänta länge vid bandet där skidfodralen skulle skickas ut och jag höll nästan på att ge upp när de sista skidorna kom ut och visade sig vara mina. Väldigt skönt eftersom jag varken hade med mina egna stavar eller pjäxor. Fick skjuts med en finsk tränare från flygplatsen på en resa som skulle ta ca 2,5 h. Det blev tyvärr x antal extra timmar eftersom det var lång bilkö till biltåget vi skulle med... Vi missade det sista tåget men som tur var satte dem in extratåg för att alla skulle kunna komma upp och efter att ha rest sen 8-8.30 på morgonen kunde jag äntligen kliva in på hotellet vid elva på kvällen. Där väntade middag men eftersom vi var lite sena så hade den hunnit kallnat och jag var alldeles för trött för att vänta på att det skulle värmas upp så jag åt det jag kunde och efter lite genomgång av dagen därpå gick jag rakt till sängen. 

    Dagen efter vaknade gick vi upp lite efter 7 för att äta frukost och göra oss redo för tävling. Jag var nervös men de andra tjejerna var väldigt stöttande och peppande så det var skönt. På tävlingsplatsen fick jag väldigt bra hjälp med skidorna och andra förberedelser men det var kort om tid så jag hann bara åka den ganska tekniska banan en gång under uppvärmningen. Väldigt ovant men det var iallafall bättre än inget! 

    Jag åkte 1a sträckan och det var otroligt tufft, åkte bl.a. mot tjejen som vann 5 km klassiskt några dagar tidigare. Har aldrig i hela mitt liv gått så hårt i väggen och hann även med ett fall. Väldigt svårt att vara nöjd med min sträcka och jag hade velat mycket mer men samtidigt så vet jag att jag inte ska vara för hård mot mig själv när jag haft den uppladdning. När jag startade så hade jag varit i Goms mindre än 12 timmar. Dock är det väl ganska naturligt att vilja och hoppas på mer. Det roliga med stafett är att man kan glädjas med laget även fast det inte alltid går superbra för en själv. De andra tjejerna åkte superbra och vi lyckades ta ett brons!!! Ett JVM-brons!!! Helt sjukt och wow vad roligt det var!! Ledarna och åkarna var så stöttande och även fast uppladdningarna var svåra så tycker jag ändå att jag fick så bra förutsättningar som jag kunde, sakerna som gick emot var sådant man inte kunde påverka.

    Väl på hotellet var det skönt att landa litegrann men det blev ingen längre stund, redan 03.45 fick vi kliva upp igen för att hinna med bussen till flygplatsen. Vi räknade ut att jag fick totalt 28 h på plats, verkligen en snabbvisit. Resan hem gick iallafall bra och sista flyget delade vi med hela ÖFK så det var ju lite kul också! Väl hemma var jag totalslut men nu i efterhand kan jag verkligen säga att resan var värd det, en otrolig upplevelse!

    Veckan har varit bra hittills. Inte jättemycket i skolan men desto mer träning har stått på schemat vilket jag inte alls klagar på. Två intervallpass är avklarade och det sista väntar imorgon, det är också det passet jag gruvat mig mest för i veckan. Det är nämligen syraintervaller vilket brukar vara helt brutalt jobbigt. Dock är det väldigt skönt efter ett sånt pass är klart. 

    Det har verkligen varit skönt att komma ut på passen i veckan inte minst för att vi har så mycket snö och många spår att snurra på. Vädret har varit bra för det mesta och flera dagar har till och med bjudit på sol - perfekt tillfälle att använda mina matrixglasögon som jag fick i julklapp av Bliz. Väldigt snygga och sköna tycker jag! 

    Idag har jag vilodag och inga lektioner men har ändå hunnit med en hel del. Startade dagen med att ta blodprov på sjukhuset, mest för att ha koll på alla värden och se så att jag inte har brist på något. Åt frukost på Wedemarks och cyklade till skolan för att få massage av David. Idrottsmassage är inte direkt någon SPA behandling, det gör verkligen otroligt ont men jag tycker att det fungerar bra för mig och att det blir skillnad efter någon dag. Efteråt handlade jag mat och kom hem till lägenheten igen innan klocka 11. Lagade halloumisallad med matvete till lunch och sen har jag bara tagit det lugnt, kollat på något serieavsnitt, fyllt i träningsdagboken osv. Ikväll väntar troligen middag med pappa på stan, vi tänkte testa nya sushistället och sedan blir det nog tidig kväll för att orka intervallerna imorgon. Skön vilodag!

     

    © 2015 Inspinite. All Rights Reserved. Designed By PCMShaper

    Please publish modules in offcanvas position.